Så är det ju den där spelmaskinen som ska till. En annan syster lånade ut en sådan till mig. Men kom jag igång för det. Nej. Det finns ett stort motstånd. Bara tänkt om det inte fungerar och jag inte får ut något av det hela. Och så fick det vara.
Så nu. Nu är beslutet taget och jag har inhandlat min bokpratare. Efter mycket om och men. Många har besluten varit. Hur ska den se ut. Hur ska den fungera. O s v. Och i sista hand. Vilken färg ska den ha. Visst är det lite larvigt att lägga ner så mycket med tid på en så liten tingest. Men rätt ska vara rätt.
Jag ville ha en med en massa funktioner men fick nöja mig med några. T ex så ville jag ha diktafon i den lilla för att ha den lite tillgänglig när jag är ute och fotar. Att prata in det man tänker i närmiljö är ett absolut plus. Tyvärr har de som tillverkar dessa små vidunder inte tänkt mycket på den detaljen. Dessutom vill jag ha en som stannar och står still när jag trycker på stop. De flesta går tillbaka och så får man leta upp rätt ställe. Det gör mig helt hysterisk. Jag vill ha ordning och reda.
Så nu har jag en lite som är röd, fast jag ville ha en blå. Det fanns svart, röd och rosa att välja på.

Så hemma och öppnandet av paketet. Lite kittlande nervöst och spännande. Tänka att få starta upp från scratch. Vilken känsla. Den la sig nästan genast. En hel vetenskap av papper som måste kollas och tänka sig. En apparat som säljs på den svenska markanden har inte en svensk manual. Bussigt. Jag har verkligen svårt att läsa engelska och är det dessutom tekniskt då är hysterin nära i flera ögonblick. Skit.
Det får bli telefonen. Sonen får bli den som hjälper mig. Han svarar men har inte tid med sin mor. Han ger mig ett svar och sedan måste han gå. Han skall hjälpa mig, men inte förrän han flyttat färdigt. Typ börjar i tisdag kväll och avslutar sen. Fast jag sa att jag ville ha den grejad till onsdag den 8 april. Det skulle det nog gå att ordna.
Tisdag förmiddag sätter jag mig med eländet och försöker men det blir inte bättre. Här sitter jag med en spelare som inte kan tala och skivor stora som dasslock i jämförelse. Inte får jag in dem i den lilla.

Och där står jag nu. Tååååååååålamod försöker jag beväpna mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar