Statliga verk och batteritorsk

Jag har tidigare beklagat mig över mitt batteri till kameran som tvärdog. Ett nytt är beställt redan samma dag som jag förstod att det inte fanns några omvägar till detta. Så inga bilder har blivit tagna av denna vackra vår då blommorna står utanför dörren och prunkar av bara tusan. Vitsippor och blåsippor formligen sträcker sig mot mig och skriker ”Ser du inte hur vackra vi är, Fota oss”. Påskliljor i stort och smått faller in i kören och en liten tulpan nickar blygt i häckkanten. Jag blir galen. ”Jag har inget batteri”.

Så till sist när tiden blivit för lång ringer jag till batteriförsäljaren i Umeå för att höra vad som har stoppat försändelsen. ”Jösses det var länge sedan” säger en något förvånad försäljare. Jag måste säga att företaget aldrig har gett mig anledning till att slita mitt hår förut. Mannen, jag är dålig på namn, lovar att kolla läget och ringa tillbaka. Sagt och gjort. Inom en halvtimme ringer han tillbaka och säger att det är på G. Tillverkaren har hamnat i lite försening. Det visar sig dessutom att jag har bett om paketförsändelse som tar lååång tid när det i det här fallet går bra med brev. Så vi byter. Brev får det bli. Då kan leverans ske på fredag. Jippijaho. Så väntan till fredag.

Fredagen och brevlådeplundring. Ingenting. Abslolut ingenting. Inte ens en spindel eller myra. Jag blir dåre. Ytterligare tid och ingen fotografering. Skit. När äkta hälften kommer hem och frågar om det kommit blir jag nästan förbannad. Skit. Då säger han som det naturligaste i världen att vi inte har någon postutdelning på fredagar. Men för f…. vad håller Postverket på med. Ingen utdelning för att spara in och just fredag som jag behövde ha utdelat brev. Nu var mitt språk inte nådigt mot statliga verk. Jag har aldrig varit någon älskar av dessa förut men nu…….

Så är det att vänta tills måndag och under tiden får jag väl blunda när jag är ute.