Ordning i anarki

Jag har beslutat att ta ett grabbatag med anarkin som härskar i mitt hem. Det finns delar av hushållet som kryper undan och gömmer sig istället för att ta del av det som är ett fungerande hem. Längst in i de mörkaste vrårna har de slagit ner sina pålar och bundit fast sig för att inte kunna släpas iväg. Till hjälp i sitt totala ointresse för samarbete har de tagit djuren till sina förtrogna. Dessa snabba varelser som inte skyr något för överlevnad. Dessa mina grå som ockuperar delar av hemmet utan att egentligen ge sig till känna förrän man snubblar över dom.

Nu var det dags att skrämma upp de ohörsamma och ge dom en kick i ändan. Nu är det nog. Antingen samarbete eller avsked.

Med en beslutsamhet som kan försätta berg gick jag till verket. Maken for mellan tak och golv i ett försök till att göra sig osynlig tills det hela var över. Men icke. Jag behövde handräckning och lite hjälptänk. Alltså fick han vara kvar. Ett utrymme fullt med grejor som inte används skulle få en upptuktelse.

Utrymmet är inte särskilt stort och rymmer under trappen. Lite hyllor och golvutrymme och vips har man någonstans att ställa grejor som inte är just nu. Ut med allt. Jag började i en ända som kändes som angelägen. Alla dom där smyckningsgrejorna. Lite kastanjer, stenar, snäckor och lite annat smått och gott. Att ha ordning på dem är ett klart uppsving. När man skall smycka lite är det kul att hitta detaljer till års- eller högtider men mitt har hamnat i nästan en hög.

Vid ett besök på IKEA för ett tag sedan köpte jag lite vik dig till en kartong för att ha för just detta ändamål. Samla saker i alltså. Nu kom dom till användning. Och bara att få bort dom lättade det otroligt. Men det fanns mer i utrymmet som måste stramas upp. När vi inredde utrymmet hade jag två nattduksbord med tre lådor vardera som fick sin plats här. Dom skulle sluka alla mina värme- och liljeholmare som lätt kan komma på glid. Servetter är en annan sak som jag har mycket av och dom har också slukats i en av lådorna. Till det har maken tagit upp en hurts för glödlampor och batterier.

Jag har i detta glömt att tala om att maken är av arten hamster och jag har fått ära att bli hans maka för jag hade samma tendenser. Inget jag medger men vist fan har vi grejor som vi samlat under dom 32 åren vi levt tillsammans. Det är nästan så man inte tror att det är sant när man lättar ut ett skåp eller större skrubb. Slukhål borde det kallas. Jag hittade i alla fall massor av sådant som jag glömt. Milda makter vad saker.

Nu hade jag ju bestämt att gränsen för få vara kvar i våra domäner var inte 32 år utan 5 år max. Alltså använts inom ramen för den åldersgränsen. Nada more. Min äldsta son, som efter nio års samboskap har lämnat förhållandet och en hel del grejor också, skall titta på en del av de saker som jag sållat bort resten går till Gotlands Katthem.

På tal om Katthemmet så fick dom mina böcker när jag i ett anfall av krupp sorterade ut några få av mina älsklingar och yngsta sonen tagit några, fick hela min boksamling. Det var 9 flyttkartonger med skönlitteratur. Dårpippi men skönt. I rättvisans namn saknar jag dem ibland. Vi bodde ju ihop i många fall ända sedan min ungdom.

Nåväl tillbaka till oredan som min iver skapade i köket. Det var grejor överallt som jag och maken måste ta ställning till. Inget sentimentalt tjafs utan rakt upp och ner. Som ett klart ljus mitt i detta börjar maken fixa lunch. Just rätta tiden. Timingen var monumental. Är det en manlig sak att göra eller bara min mans desperation i hunger. Jag vet inte men det blev liksom lite stå just då. Maten fick vi inta i vardagsrummet men det mötte inga hinder. Och jag måste ju tillstå att det var gott för jag var lite hungrig trots att jag förträngt det. Kanske mannen bara gjorde det han visste måste till för att jag ska hålla hela vägen ut utan att kollapsa.

Framåt klockan halv tre var vi färdiga och allt var på plats. Jösses det var nästan så det ekade där i utrymmet under trappen. Den här gången får Gotlands Katthem en banankartong med lite av varje. Min sonhustru skall ha lite ljuslyktor som jag avstår ifrån trots att jag är ett sådant ljusfreek Lukten av rengöringsmedel kommer att sitta i kanske fram till jul. Ett gott arbete och ett gott samarbete måste jag säga. Fint blev det.