Ett nytt år tar sin början

Nytt år betyder att man lämnar det gamla bakom sig. En liten titt i backspegeln är ett sett att summera och sedan gå vidare. Mitt 2008 innebar ganska många saker för mig och min familj. Äldsta sonen flyttade från Umeå till Stockholm efter år av studier på universitetet. Ett X-jobb på Scania i Södertälje var hans mål på vårvintern och vi – min man och jag var de som skulle fixa flytten. Nu blev det mannen och yngste sonen som for iväg uppåt landet för att bärga storebror nedåt till civiliserade trakter. Ett besked från försäkringskassan damp ner och jag var sjukpensionär. Där tog arbetslivet slut och något annat väntar från nu. En flytt till som tog hem sorken till Gotland för lite rekreation och hopsamling.

Själv fick jag ett samtal från min mor som innebar att jag skulle fara ut i stora vida världen. Mor ville åka till Florida till tösabarnet som lever overthere. Jag tvekade länge men till sist tvingade de mig att ta ställning bums. Och så blev det att vi for, mor och jag. Två skruttiga kvinnor som reser till världens ände och vi gjorde det under bekvämlighetsflagg faktiskt. Bekvämligheten bestod i att vi från Arlanda till Tampa fick skjuts med rullstol till och från flygplanen. Underbart att någon tog hand om oss lite grann. Att gå hade varit omöjligt för oss båda. Dessutom behövde vi inte vimsa omkring och komma fel utan bara glida på hjul lugnt och fint. Jag skrev om hela resan och den återfinns under bloggen Amerikafararen.

Återigen på Sveriges mark blev mycket mer än jag kunde klara och jag intog sängläge och ”tyck synd om mig läge” Jet-lag så det skrek om det. Helt rumlig och nästan inte människa på två veckor. Sen blev det att åka med på vardagståget igen. Framemot jul planerade jag att åka till fastlandet och hämta ungsorken för lite vistelse hos farmor och farfar. Jag tackar Destination Gotland för deras service mot anhöriga gotlänningar som kan få hem nära och kära mot en billigare penning. Visst vi får tillbringa en hel dag på deras båt som motprestation men med en vilstol och lite tidsfördriv går det med.

Julen gick i barnbarnets takt. Allt kretsade kring hur hans tider skulle passa våra och vi fick en mycket lugn och behaglig julhelg tillsammans utan några prestationskrav alls. Härligt. Så mellandagar och sorkpasen transporterades till föräldrarna igen och nästa moment av stress kom i form av att äldsta sonen har en ny flytt på gång. Denna gång skall han till Örnsköldsvik. Han har fått ett jobb där uppe som han verkligen ser fram emot. Det var bara att vi hade noll koll på när vi skulle fara. Att ta sig från Gotland är ju ingen sinekur precis och det under en tid då allt är fullbokat.

Vi for uppåt landet där isbjörnarna har sitt hem och lämnade av sonen och hans packning. Sov över och for sedan nedåt med gnistrande snö och solsken som sällskap nästan hela vägen till Stockholm. En bit med snöfall och en olycka var det ända som tog av på takten. Det var som att åka på räls.Hemma igen skall vardagen så smått ta vid och tvättmaskinen fick göra sitt efter helgerna. Mannen började jobba igen och jag får ta tag i dagen som jag kan. Lite arbete med sockenforskning och lite bildhantering och sedan kanske vågar jag mig ut i vinterlandskapet. För vinter har vi fått så det står härligt till. Flera decimeter snö och minusgrader. Inte ett vanligt tillstånd här inte där vintrarna är grå, mörka och fuktiga.

Nu startar jag det nya året och ser fram emot det som finns skrivet för mig detta år 2009

Nyårshälsning

Luciatider

Jag vet inte om det är så lyckat att säga sin själs mening men någon gång i livet måste vi sätta ner foten och stampa till ordentligt. Just nu är det min tur att sätta kängan i backen.

Läste i Aftonbladet att pedofilerna på Hisingen i Göteborg hade luciafirande med 15 och 17 år gamla flickor. Det fick mig att hisna. Vad ända in i glödhetaste helvete gjörde dom där och vem fan är så dum så den har fixat det. Jag var så arg att jag nästan inte kunde läsa färdigt. Kom till slutet av artikeln men det gjorde det inte bättre. Fängelseledningen med en kvinna i fronten tillåter sådant. Mamman till en av flickorna tillåter sådant. Det är liksom inte första gången. Bara första gången Aftonbladet skriver om det.

Hur i helvetet kan detta få förekomma. Lite mys med småflickor som dom sa ”var väl utvecklade” ”var söta och fina” en sån skulle man ha”. En del anställda blev lite upprörda över kommentarerna men det var ju så dags då. Då hade ju Sveriges största kvällstidning fått nys om saken. Alla andra år när ingen såg, ingen hörde, ingen brydde sig. Hur var det då. Inte så mysigt eller.

Jag anser att det daltas för mycket med våra fångar. Dom är inte där dom är för att ha lite mysigt. Äta god mat eller ha rätten att surfa fritt. Dom sitter där dom sitter som ett straff för något dom gjort. Jag tänker inte gå in i någon diskussion om brott och straff för då exploderar jag nog men jag måste få säga detta. Männen, och kvinnorna med för den delen som förgriper sig på barn skall inte ha tillgång ens på bild att se dessa. Nu i detta fall anser jag att föräldrarna är lika mycket skyldiga som någon annan ansvarig. Lämna ut era barn att förgipas på. Om en pedofil bara så mycket som ser på ett barn har han redan i det stadiet förgripit sig på det.

Läste just boken Poeten och där stod det som i alla andra böcker jag läst i samma genre inget om ett väldigt skamfullt brott utan om lust och kränkningar av yttersta slag. Dom är för fan inga duvungar som måste tas om hand och gullas med. Dom är dömda brottslingar.

Nu får det vara nog. Ta ert ansvar och se till att skydda våra unga från detta fasansfulla.
Sluta att snacka om att pedofilerna/fångarna måste ha ett värdigt liv. Dom har förverkat sin värdighet.